Livet förändrades över en natt för sjubarnspappan Bendalana. Efter tolv skott i ryggen förlorade han både arbetsförmågan och familjens försörjning. För honom är synen av ett MAF-flygplan mer än bara ljudet av en motor.
– Det var en vanlig sen kväll när jag stod utanför mitt hus och tittade till mina två kor. Plötsligt kom tjuvarna. I kaoset försökte jag fly, berättar Bendalana.
Bendalana är 53 år och sjubarnsfar. Familjen bor i den avlägsna byn Ankavandra, i västra Madagaskar. Att ta sig till byn kräver en mödosam tre till fyra dagar lång resa på vägar från Antananarivo och en timmes vandring genom svår terräng. Temperaturen når ofta upp till 40 grader Celsius, med begränsat med skugga från solen. Området plågas av osäkerhet på grund av boskapstjuvar och skottlossning. Skottskador och machetesår är vanligt förekommande. Men att bli sjuk, eller än mindre livshotande skottskadad är förenat med livsfara, till följd av avståndet till byn.
Tolv skott från ett hagelgevär träffade Bendalana i ryggen den där sena kvällen. Troligtvis sköt skytten på nära håll. Angriparna stal Bendalanas två kor och lämnade honom avsvimmad på marken.
– Jag trodde att jag skulle dö den dagen, säger Bendalana.
Han fördes snabbt till den lokala kliniken där de lyckades stabilisera läget. Men Bendalana var i behov av mer vård. Närmsta sjukhus där han kunde få läkarvård låg i Tsiroanomandidy, en tvådagars resa bort. Bendalana hade inget annat alternativ än att ta familjens besparingar och sätta sig i en varm lastbil. De skumpiga vägarna gjorde varje skakning plågsam. När Bendalana ser tillbaka på den långa resan minns han smärtan, hettan och osäkerheten kring om han skulle överleva. Men han uthärdade, desperat och målmedveten om att nå sjukhuset.
Väl framme på sjukhuset visade röntgenbilderna att kulorna satt djupt. Trots att Bendalana mådde bättre efter att han fått vård, så kände han sig sjuk så fort han försökte äta.
– Jag tror att det berodde på de många kulorna som vandrat från min rygg till min mage, berättar han.
Han kunde inte arbeta som förut och oroade sig för kulorna som fanns kvar i hans kropp. Oron över hur han skulle försörja familjen, efter att korna blivit stulna, gnagde sig fast.
Det var först när ett medicinskt team från HoverAid flög in med ett MAF-flyg till det avlägsna samhället, som Bendalana återfick hoppet. En kirurg undersökte honom och lyckades få bort en av kulorna.
– Jag förklarade för honom att vissa kulor är svåra att hitta eftersom de är så små. Jag rekommenderade att låta dem vara kvar inledningsvis, eftersom de inte orsakar någon omedelbar skada. Att ta bort dem kirurgiskt skulle kunna orsaka mer skada än att låta kroppen hantera dem naturligt, berättar Tata Jean Floris, en av kirurgerna från HoverAid.
Teamet skulle komma tillbaka med ett MAF-flyg bara några månader senare, och kunde i stället vid nästa besök ta bort resten av kulfragmenten.
– Jag ser fram emot nästa besök i vår by. Att doktorn kommer hit är ovärderligt för oss, säger Bendalana.
För honom och människorna i Ankavandra är synen av ett MAF-flygplan mer än bara ljudet av en motor. Det är ett löfte om att de, oavsett hur isolerade de än är, inte är bortglömda.
