Hundratals jublande människor välkomnade P2-WET, MAF:s sjöflygplan, när det landade vid Lake Murray och Balimo-lagunen på sin jungfruflygning till Papua Nya Guinea.
Att P2-WET äntligen landade på PNG-vatten var en efterlängtad dag för många människor, inte bara för de två piloterna Chad Tilley och Volkher Jacobsen utan också för dem på marken.
Civilingenjören Terry Fahey, som har arbetat med MAF och samhällen i Western Province för att förbereda sig för sjöflygplanets ankomst, delade med sig av de lokala familjernas känslor.
– Vi har haft många motgångar och utmaningar. Men när jag såg planet komma över mobilmasten i Lake Murray fick jag tårar i ögonen. Och återigen, när vi körde in på MAF-basen vid Mt Hagen och såg all jublande MAF-personal som väntade, började tårarna återigen att rulla, säger Terry.
– De här människorna har aldrig sett den här typen av plan. De har bara hört historier från sina far- och morföräldrar, när den tidigare MAF P2-WET brukade flyga på den övre delen av sjön.
Det nyanlända sjöflygplanet, som tidigare flög i MAF:s Bangladesh-program, har nu samma registrering som det gamla P2-WET Cessna 185-sjöflyget som tjänstgjorde i PNG fram till slutet av 1970-talet.
Framgången med att få in P2-WET i Papua Nya Guinea är ett bevis på en otrolig laginsats på olika MAF-avdelningar och platser, vilket gör Terry förbluffad.
– Vi hade grupper i Mareeba som underhöll flygplanet och förberedde det specifikt för behoven i Papua Nya Guinea. Vi hade supportavdelningarna, både i Europa och i Cairns, som arbetade med alla manualer och de ändringar som måste göras i utbildningsguider och driftmanualer, säger han.
– Och folk här i programmet som arbetade för att få dem alla godkända genom CASA PNG. Så man tänker på hur många människor som krävdes bara för att kunna landa.
Sjöflygprojektet har fått stöd av Sustainable Development Program (SDP) och kommer att ge hälsopatruller till mer isolerade samhällen i västra provinsen. Vart Terry än gick i Western Province arbetade SDP-personal tillsammans med honom och hjälpte till att bygga alla hamnar och all infrastruktur.
– De är en viktig intressent och de lägger ner mycket arbete på hela den här processen, vilket vi naturligtvis är mycket tacksamma för, tillägger Terry.
– Som civilingenjör hade jag faktiskt en bakgrund inom vattenmätning, och med ett nytt program och ett sjöflygplan på väg in fanns det en stor oro för hur det skulle fungera. Så som ett sätt att minimera riskerna bestämde vi oss för att göra ett vattenmätningsprogram.
För Terry innebar det också att engagera sig i lokalsamhällena vid Lake Murray för att hjälpa dem att föreställa sig en sjöflygverksamhet och för att hjälpa honom att hitta säkra landningsplatser samt bygga dockningsstationer.
Terry förundrades över hur generationer kunde dela glädjen över ett nytt sjöflygplan som tjänade deras region.
– Några av de äldre sa att vi är väldigt glada – vi har bara kunnat dela historier med våra barn och de har ingen aning om vad vi pratar om. Men i dag förstår de, säger han.
– Nu har vi möjlighet att åka tillbaka till de här samhällena och nu förstår de vad vi gör så vi kan prata med dem om var de vill att hamnen ska placeras till slut.
– Och sedan kommer vi att börja åka till fler och fler samhällen. För närvarande har vi valt sex platser, fem vid Lake Murray och en i Balimo-området. Och under de kommande månaderna och åren kommer vi att fasa in på ytterligare 24 platser.
