Förra veckan flög Dr Paul Gal Atem och hans team från Sydsudanesiska NGO:n, Concern, South Sudan med MAF till gränsstaden Renk, där flyktingar i tusental flyr från Sudankonflikten.
Renk, i Upper Nile State, ligger bara 480 mil söder om Khartoum, där den 15 april en konflikt antändes mellan generalerna Abdel Fattah al-Burhan, chefen för de väpnade styrkorna och hans ställföreträdare och ledare för RSF, general Mohamed Hamdan Dagalo. Strider som utlöste en humanitär kris som hittills har fördrivit 1,4 miljoner människor.
”MAF-tjänster är verkligen mycket användbara för folket i Sydsudan, särskilt de som är i nöd och de som återvänder från Sudan som ett resultat av konflikten som ägde rum i april i år.”
Paul Gal Atem, VD för Concern, South Sudan
Varje dag passerar cirka 2 000 människor Sydsudans norra gränser för att söka skydd. 70 % av flyktingarna tar sig in genom Renks gränspunkt och anländer på lastbilar efter en ansträngande tvådagars resa. Med det totala antalet ankomster som nu har nått 100 000, tog Concern, Sydsudans Dr Paul Gal Atem, ett team från Juba för att bedöma situationen på plats och se vad som kan göras för flyktingarna.
Ett torrt och utmattat land
Teamet går av i Renk efter en tre timmars flygresa från Juba, vilket ersätter en sträcka på mer än 97 mil längs vägar. Landskapet är kargt och uttorkat med få träd för att ge skydd mot middagssolen. De körs in i bilar för att köra in i Renk Town, där en kris, mestadels osedd av omvärlden, utspelar sig.
”Vi åkte dit som en grupp för att se och bedöma situationen för de återvändande, de sydsudanesiska medborgarna som var i Sudan”, förklarar Paul Gal Atem, VD för Concern South Sudan,välgörenhetsorganisationen för Republikens First Lady från Sydsudan, Mama Mary Ellen Mayardit. ”Vår organisation arbetar mycket med kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning. Vi var intresserade av att gå till Renk eftersom vi hörde om antalet kvinnor, barn i stort behov av stöd.”
Paul förklarar att över 90 % av de nyanlända är sydsudanesiska medborgare som har flytt från tidigare konflikter och skaffat sig liv i Sudan. ”De som lyckades ta sig till gränsen mellan Sudan och Sydsudan är de människor som nu befinner sig i Renk, Paloich och Malakal. Några studerade, några bodde där för att deras barn skulle gå i skolan, andra var där av medicinska skäl. När kriget började skilde det sig naturligtvis inte åt. Alla måste nu fly från faran,” säger han.
Hjälp att komma hem
De nyanlända tas emot vid gränspunkten, där de registreras, innan de förs till transitcentret i Renk. De sätts på en väntelista för att föras till sin hemort.
”Tanken med att ta dem till transitcentret är för att de inte kommer att stanna i Renk. De väntar bara där medan vi svarar. De behöver regeringen, de icke-statliga organisationerna och så vidare för att hjälpa dem att nå sina ursprungsplatser. Vi måste få bort dem från Renk”, säger Paul.
Avståndet till Juba (99,8 mil), de utmanande våta vägförhållandena och det stora antalet nyanlända gör det svårt att flytta dem. Vissa kan resa vidare med pråm, men alla kommer inte att kunna nå sin slutdestination med båt eller väg.
”Vägen, den är väldigt begränsad och det kommer snart att regna vilket gör det svårt att åka bil. Där landtransporter inte är möjliga vill vi se till att dessa människor förs till ursprungsplatserna med flyg”
Paul Gal Atem
Lakan som skydd
I transitlägret bevittnade Pauls team desperata förhållanden då människor anländer snabbare än vad tjänsterna kan sättas in för att stödja dem. ”Siffran är stor. Det förväntades inte komma så många människor och det som gavs räcker inte ens för de som kommit”, fortsätter han.
”Majoriteten av flyktingarna är kvinnor och barn. Och det som berörde mig mycket är det faktum att dessa kvinnor vistas på en väldigt torr, öppen plats där det finns få träd och inga latriner eller bastjänster. Allt är bara kargt”, reflekterar han.
”Vi hittade kvinnor och barn som är i stort behov av stöd utan grundläggande skydd. Vissa har fått något grundläggande gemensamt skydd (tält) vilket inte räcker. Andra har missat att skaffa tält eller plastdukar och sitter i solen och använder lakan för att täcka huvudet från värmen.”
För att bemöta det behovet delade teamet ut 1 000 plastskivor. ”Vi ger dem några plastskivor för att täcka sig mot regn och lite mat”.
Hjärtskärande berättelser
Paul berättar hur de spenderade tid i samhället och lyssnade på flyktingarnas berättelser.
”Folk berättade för oss att resan för att nå Renk var svår. De trakasserades när de flydde från Khartoum. Några rapporterade att de såg flickor och kvinnor bli våldtagna.”
Teamet besökte det lilla gemensamma köket som betjänade de återvändande. ”Vi ville se vilka anläggningarsom finns och vad de lagade för mat. Vi upptäckte att köket var väldigt litet, det mesta av maten är rå eftersom de har spannmål, men ingen kvarn för att mala sorghum till mjöl. Det finns ingen mat för de små barnen, de måste äta med de vuxna, och maten räcker inte till”, säger han sorgset.
Bristen på mat och vatten var uppenbar när de gick runt lägret. När solen gick ner var förhållandena för mycket för de utmattade flyktingarna. ”En dam kollapsade precis framför oss och vi var tvungna att bära henne även om det inte fanns något sjukhus att ta henne till”, minns Paul.
Det svåraste var att se när en ung mamma förlorade sitt spädbarn. ”Framför mig förlorade en ung dam, som nyligen födde barn, sitt förstfödda barn, som bara var 22 dagar gammalt. Precis när vi gick in gick bebisen bort eftersom hon inte hade vatten i kroppen och hennes mamma inte hade tillräckligt med mjölk för att mata henne, eftersom hon inte har ätit på flera dagar.”
Får ett svar
På tisdagen när flyget åter förde teamet tillbaka till Juba, var de fast beslutna att agera på den mänskliga tragedin de hade bevittnat. En snabb och samordnad intervention kommer att vara nyckeln när krisen fördjupas, med minst 800 000 flyktingar i Sudan enligt UNHCR. Paul tror att det verkliga antalet kan vara närmare 2 miljoner.
”Vi har kommit tillbaka till Juba för att mobilisera resurser för att stödja dem medan de kommer från Sudan. Vi möter regeringen och humanitära organ för att säkerställa att dessa människor stöds. Vi måste gå samman som internationell organisation, regeringen, individer, näringslivet för att stödja vårt folk.”
Med hundratals människor som fortsätter att passera gränsen, blir behoven mer akuta för varje dag. ”Jag brinner för att vi svarar väldigt snabbt. Människor befinner sig i en fruktansvärd situation, och vi måste först och främst svara på deras behov som människor. Vi är alla sammanlänkade oavsett var vi kommer ifrån, reflekterar han.
’Vår bön är att människor ska svara så att vi kan stödja flyktingarna vid gränsen. Jag hoppas att deras hjärtan kommer att beröras när de hör dessa berättelser. Vad du än kan ge, hur litet det än är, är att hjälpa människor och göra skillnad”, säger han.
Flyger med MAF
MAF-flygen uppskattades av Concern South Sudan och Relief and Rehabilitation Commission som med egna ögon kunde se situationen tack vare MAF och de gav varma lovord.
”MAF-tjänster är verkligen mycket användbara för folket i Sydsudan, särskilt de som är i nöd och de som återvänder från Sudan som ett resultat av konflikten som ägde rum i april i år. MAF flyger till platser som Renk, Paloich, Malakal där det finns många flyktingar som behöver stödjas.
”För oss att få stöd från Mission Aviation Fellowship (MAF) var verkligen väldigt bra och uppskattat av teamet som åkte från Juba i måndags och kom tillbaka på tisdagen. Det fanns inget annat sätt vi hade kunnat ta oss till Renk om det inte var för MAF. Vi var verkligen mycket nöjda med piloterna som var mycket vänliga och gjorde vår flygning trevlig. Vi uppskattar från djupet av våra hjärtan att vi fick hjälp av MAF att åka och träffa vårt folk.”
Piloten Jonathan Pound, som flög det utgående flyget, var glad över att få spela en roll för att möjliggöra laget.
”Jag var glad över att få vara med, även på ett litet sätt, genom att flyga teamet upp till Renk. Desperationen i folkets ansikten var uppenbar. Alla hade en hjärtskärande historier och jag önskar att jag kunde ha gjort mer för att hjälpa. Jag var stolt över att kunna flytta några kvinnor och ett spädbarn tillbaka till Juba när jag återvände”, sa han.
