Ett av Afrikas fattigaste länder är Sydsudan. Innan delningen av landet var Sudan ett av flera länder som under minst 50 år engagerat medlemmar i Pingstförsamlingen i Jönköping. I olika omgångar har flera lyckade insatser hållit engagemanget vid liv. I mars 2017 gjorde pastorer, sjukvårdare, tekniker m.fl. en resa till Lotimor där folkgruppen nyangatom finns. Då väcktes insikten att kunna vara med och stötta insatser för befolkningen kring Lotimor samt kring distriktshuvudstaden Kapoeta.

Det är främst två platser som församlingen koncentrerat sig på, provinshuvudstaden Kapoeta och det närliggande från början i stort sett helt isolerade samhället Lotimor.

– När vi vände hemåt från Lotimor såg vi besvikelsen hos lokalbefolkningen över att i ett stort behov av mat bli lämnade ensamma. Vi lovade att kontakta organisationer som ”World food programme” och be dem om hjälp. Svaret vi fick från organisationen var: ”Nej det går inte då det inte finns någon fungerande väg”.

– Det ledde i sin tur till att lokalbefolkningen från två byar fick verktyg och mat för att röja upp en väg på 100 km från var sitt håll, berättar ambulanssjuksköterskan Daniel Steen.

Vägen gjordes iordning men innebär snigelfart och bjuder fortfarande på oväntade punkteringar. Nu i februari 2020 är det dags för ytterligare en resa, denna gång till provinshuvudstaden Kapoeta. Där finns ett mindre sjukhus med endast en läkare, en delvis fungerande skola och en i övrigt blygsam samhällsstruktur. För att lyfta sjukvården kommer förnyade kontakter att tas med guvernören, hälsoministeriet och SPC vår syster- kyrka/organisation samt lokala NGO:s.

Prioritera insatserna

– De flesta personerna i ansvarsställning har bytts ut sedan vi senast var där. Vi hoppas på en nystart med de nya beslutsfattarna. Vi ställer nu in oss på att prioritera dessa viktiga kontakter för att lägga grunden för framtiden fortsätter han.

Daniel berättar om detaljer och hur folket har det som ännu mer visar på kontrasten till vår bekväma tillvaro. 

– En av de svåraste upplevelserna är att möta uppgivenheten. Därför är det så mäktigt att vara med om att se hoppet tändas. Vägbygget var en sådan händelse där det omöjliga blev möjligt. Det största vi har fått vara med om är att ge dem framtidstro och något att längta efter. Föräldrar börjar tro på framtiden när de inser att barnen kan få gå i skolan.

Flyga med MAF

Eftersom det tar så lång tid att sakta med bil ta sig fram de många milen ser Daniel fram emot att få en plats i MAF-planet.

– Du skulle se vägarna i Sydsudan, de är till stora delar rena katastrofen. Även här finns orosaspekten men är än så länge inte drabbat av inbördeskrigets stridigheter. Två-tre jeepar med flera västerlänningar kan dra till sig oönskad uppmärksamhet, vi har ibland haft eskort och vårt säkerhetstänk har hitintills hjälpt oss bra, men att denna gång istället flyga in och slippa vissa oroliga områden kan man naturligtvis bara säga ett stort tack till. Att direkt sätta igång efter några timmar i luften kommer bespara oss både kraft och tid.

Flygets landningsbana i Kapoeta är som en större gräsplätt. I höstas när en annan grupp besökte provinshuvudstaden regnade det så mycket att det inte gick att nyttja planet för hemresan.

Nu i februari talar allt för ett betydligt stabilare och torrare väderläge, det ska bli väldigt intressant att ta ytterligare steg att hjälpa folket i området som varit med om långa tider av svält och missmod, avslutar Daniel.